Teater & Film

Historieberättaren
Jag betraktar mig själv som en historieberättare.
Vad jag än gör, så innehåller det alltid ett berättande, en dramaturgi, så är det alltid en historia som skall berättas, ett budskap som skall förmedlas.
Calle blåser eld
Det gäller oavsett om jag formger en trycksak eller en hemsida, om jag målar en tavla, fotograferar, skriver en novell, regisserar eller spelar med i en teaterpjäs. Jag har med andra ord alltid haft många uttrycksformer på min palett.

Men det är teatern som alltid har varit min djupaste passion, min innerligaste kärlek, och min största skräck. Och ytterst sett är det rena historieberättandet, den suggestiva enmansteatern vid lägerelden, den mest fascinerande och ursprungliga konstform som finns.

Redan som barn spelade jag mycket teater. Det var Vår Teater, samt som fritt valt arbete, projekt, tillval m.m. under hela min skoltid. Jag spelade teater, men regisserade också mycket tidigt. Redan som 13-åring regisserade jag mina klasskompisar i en nummerrevy, och året efter fick jag i uppdrag av min SO-lärare att regissera en skolpjäs med elever ur min klass och en parallellklass. Det skall böjas i tid, det som krökas skall…

I vuxen ålder, efter alla utbildningar, har mitt skådespelande dock mest kommit till uttryck på film, i dubbning och reklamsammanhang.
Beträffande teatern har jag ofta hamnat bakom, eller vid sidan om scenen, som pedagog eller regissör. Att agera är dock något som jag alltid tyckt är för kul för att helt lägga på hyllan.

Utbildning, skolor:
1980-1981 gick jag KV:s Teaterverkstan, med Jurij Ledermann och Jurek Sawka som huvudlärare.
Sommaren 1982 gick jag en sommarkurs på Teaterverkstan, återigen med Jurek Sawka som lärare.
1985-1986 gick jag på Skara Skolscen.
1988-1989 gick jag Commediantlinjen i Stockholm.
Teater:
Som skådespelare:
1982-1883 var jag för första gången med i en teatergrupp på allvar, då jag i Teater Medusa spelade med i ”Snapphanar” – eller som den senare fick heta – ”Anna i Snapphaneland”.Som skådespelare, musiker & fäktinstruktör:
1982-1983, samma period som ovan, medverkade jag som skådis i ett studentspex på Stockholms Universitet; ”De Tre Musketöserna” Dessutom var jag trummis i orkestern, och stod för instruktion i teaterfäktning och koreografi av fäktscener. Som regissör och berättare:
1984 regisserade jag för en festival en mimiskt gestaltad, indisk saga; ”Brahminen Sudhama”, med mig som berättare. Som skådespelare:
1986, på vårterminen under mina studier vid Skara Skolscen, spelade jag med i tre offentliga elevuppsättningar inför publik – som Pastorn i August Strindbergs ”Fadren”, som den unge Valentin i W. Shakespeares ”Två ungherrar från Verona”, samt i en liten, liten roll som en fiskare i W. Shakespeares ”Trettondagsafton” (parallellt med den andra Shakespeareuppsättningen).

Som fäktinstruktör:
1986-1987 sökte jag en roll i Riksteaterns uppsättning av ”Romeo och Juliet”, men fick istället uppdraget att instruera i teaterfäktning och göra koreografi till fäktscenerna.

Som regissör & skådespelare:
1989 regisserade jag med hjälp av en högst tillfälligt sammansatt ensemble en Commedia dell’Arte-föreställning utomhus som vi kallade ”Äktenskap med förhinder”. Jag skrev även scenariot.

Som regissör & pedagog:
1991 startade jag tillsammans med några vänner en teatergrupp som vi kallade Teater Krokodil. Detta ledde tyvärr inte till några föreställningar, men väl en hel del mycket spännande teaterträning, som oftast leddes av mig, och som fortsatte med kurser under flera år framöver. Läs mer om detta under rubriken Pedagogik.

Som regissör:
1993 var jag en av två regissörer till ”Robin Hood” – en utomhusföreställning på Långholmen med ca 40 medverkande. Som arrangör stod Amatörteaterföreningen Periskop, underordnad Spegelteatern.

Förutom regi stod jag även för affisch & program, samt viss liten medverkan i föreställningen.

Som regissör & skådespelare:
1994 fick jag i uppdrag av Stockholms Studentteater att regissera en pjäs med en större grupp amatörer, och valde en teaterversion av Geoffrey Chaucers ”Canterbury Tales”.
Den fick heta ”Resan Till Canterbury”, och hade ca 20 medverkande.
Förutom regin, skrev och framförde jag all musik tillsammans med en av de andra i ensemblen, och dessutom stod jag för scenografi, affisch & program, och så tog jag mig en liten roll i pjäsen.

Calle som Geoffrey Chaucer Resan till Canterbury

Eftersom jag valde att fokusera på min familj, med tre små barn födda i rask följd, 1992, 1994 och 1996 satte jag inte igång alltför vidlyftiga teaterprojekt under denna period. Jag valde helt enkelt att högprioritera fadersrollen framför karriären.
Som regissör & skådespelare:
1998 blev det då dags igen. Då försökte jag och ett gäng galna gycklare, musikanter och skådisar dra igång en teatergrupp med namnet Ragnarök, men efter en hel del prat, en del träning och ett par små mer eller mindre spektakulära uppträdanden, bl.a. på Royal Viking Hotel, splittrades gruppen åt olika håll, eftersom andra saker drog, och eftersom vi inte hade tillräckligt stark bas (som t.ex. ett tydligt projekt, manus, en lokal eller en budget). Som regissör:
Under vintern 2002-2003 regisserade jag Claude Kayats teaterpjäs Fru Ben Djamils KaffeSpegelteaterns amatörteaterförening Periskop.
Vill du veta mer om den uppsättningen kan du ta en titt på projektets hemsida, på www.multiart.nu/kaffe.

Fru Ben Djamils Kaffe 2003
Som skådespelare:
Under våren 2003 fick jag huvudrollen i Malin Westbergs uppsättning av Dunderklumpen – också på Spegelteaterns amatörteaterförening Periskop.
Kul nog kunde även två av mina tre barn vara med i ensemblen – min äldste son Caspian fick en bärande roll som Beppes son Jens, och min mellanpojke Leonard fick surrealistiskt nog spela en teckning, med namnet Malte.

Dunderklumpen
Som regissör:
Under hösten 2003 hade jag planerat att regissera Eugene Ionescos härligt absurda antipjäs Den Skalliga Primadonnan – än en gång på Spegelteaterns amatörteaterförening Periskop.
Tyvärr fick jag inte ihop en komplett ensemble i tid, så den uppsättningen ligger på is.
Pedagogik:
Jag har alltid intresserat mig för pedagogik, att lära ut, och kombinationen av pedagogik och teater passar mig mycket bra. Redan i sena tonåren hoppade jag in som vikarie på en dramastudiecirkel, och det blev fler med åren.

1991 startade jag tillsammans med några vänner en teatergrupp som vi kallade Teater Krokodil. Detta utvecklade sig till att bli Krokodilgruppen, en workshop i intensiv skådespelarträning och teaterimprovisation, med mig som ledare och pedagog.
Jag har haft denna workshop vt 1992, vt & ht 1993, ht 1995, ht 1996, samt vt 1997.

Under läsåret 1993-94 tjänstgjorde jag som dramalärare på Södra Latins Gymnasium.

Vintern 2014 kom jag återigen igång med kurser i teaterimprovisation, något som alltså är aktuellt fortfaande, dock nu med ett nytt namn – Tranceformation Impro.

Emellanåt har jag hjälpt flera jag unga teaterelever med sina scenskoleprover, och några av dem jag hjälpt har också kommit in på de utbildningar de sökt till (bl.a. Scenskolorna i Göteborg och Malmö, som jag själv aldrig kom in på, vilket fick mig att inse att min talang kanske var större som just pedagog och regissör än som skådis).

Film:
Direkt efter Skara Skolscen, 1986-87, fick jag huvudrollen som Joakim, en ung och förvirrad konstnär (typecasting?) i en film av den då fortfarande rätt så okände Lars Mullback. Filmen hette ”Se Mig”, och var nån slags thriller.

1988 medverkade jag i en film av Lennart Svensson; ”Storyn Om Stig” som ”Den Galne Byråkraten”, en hysterisk och svettig figur. Till samma film stod jag även för design av förtexter (vinjett) samt videoomslag.

1991 hade jag en biroll som en direktör i en liten film av Alexander Moberg. Filmen hette ”Top Secret”. Jag stod även för design av videoomslaget.

1991 var jag med i en liten TV-serie i tre avsnitt; ”Grannhuset” i regi av Emmanuel Hägglund på Gluggen Film & TV. Där hade jag en biroll som ”Ronny”, och fick förmånen att spela mot bl. a. Börje Ahlstedt.

1993 fick jag rollen som ”Elaka Gubben”, en roll som äcklig och elak gubbe i en serie kortfilmer för TV. (Typecasting även här? Jag hoppas inte det!)

1999 fick jag spela lömsk farbror i en brevfilm för Bullen. De elaka och otäcka rollerna fortsätter uppenbarligen att ramla in…

2002 fick jag ett betydligt trevligare uppdrag, då jag skulle spela romantisk småbarnspappa i en film för UR (i serien Om Barn)

Dessutom har jag haft ett antal mer eller mindre knäppa statistuppdrag och småroller här och där.

Röster, dubbning & annat:
Casper Gadget Junior Lillefot Trasselsudd
Som skådespelare skulle man kunna säga att jag är en mimares absoluta motsats, eftersom de flesta av mina skådespelarinsatser varit som röst. Att dubba, göra svenska röster på tecknad film och spelfilm för barn är något jag ägnat mig ganska mycket åt, framför allt under andra halvan av 1980-talet, och något senare under några år på 1990-talet. Jag började redan 1986 med Doreen Denning, då jag gjorde diverse småröster i Disneyfilmen ”Basil Mus”, och året efter i Spielbergproduktionen ”Resan Till Amerika”. Sen följde ett antal biroller i t.ex. ”Frankensteins Faster” (SvT), konståkningsshowen ”Disney On Ice” , och ”Pippi Långstrump, Starkast i världen” (USA, 1988).Till dubbningsfirmor som Mediadubb, Eurotroll, Pangljud samt Videobolaget har jag från 1988 och framåt deltagit i hundratals avsnitt av ”Smurfarna”, ”Duck Tales”, ”Yogi Bear”, ”Sonic the Hedgehog”, ”Trasselsudd”, ”Freakazoid”, ”Gadget Junior” (till vilken jag också sjöng in ledmotivet), ”Landet För Länge Sedan” samt en drös andra jag glömt namnet på.

Till Videobolaget och Pangljud har jag dessutom översatt två serier och tre långfilmer (26 avsnitt av Trasselsudd, 12 avsnitt av Gadget Junior, Spöket Casper 2, samt Landet För Länge Sedan, del 4, 5 & 6).

1993 läste jag en egenförfattad novell i Radions P3, och hos Mic Radioreklam har jag sedan 1994 deltagit i produktionen av flera reklamradioinslag.

Som kuriosa kan jag även nämna att jag medverkat i TV och radio i en mängd olika sammanhang, av så vitt skilda slag som från morgonandakt i radions P1 till paneldebatt i Aschbergs Diskutabelt.

Muntligt berättande:
En konstform som verkligen står på egna ben, som jag har utvecklat mycket på senare år, och som därför får en presentation på sin egen sida: Carl Johan Rehbinder – Berättaren
Dramatiskt författande:
Jag har alltid skrivit – noveller, artiklar, poesi och annat – och som teaterapa måste jag förstås ge mig på att skriva teatermanus.

1984: ”Brahminen Sudhama” Bearbetning av text ur Bhagavat Purana.

1989: ”Äktenskap med förhinder” Scenario för en Commedia dell’Arteföreställning.

1994 – : ”Rosens Namn” En till två tredjedelar färdig dramatisering av Umberto Ecos roman med samma namn.
Ej färdig, alltså…

1997: ”Midvinterblot” Färdigt synopsis för en stor teaterpjäs.

2002: ”Tête à Tête” Ett teatermanus för ett kammarspel med fyra skådespelare.

Mer om mitt skrivande kan du läsa på sidan Skriverier och författande.

linje