{"id":296,"date":"2025-09-19T01:13:57","date_gmt":"2025-09-18T23:13:57","guid":{"rendered":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/?page_id=296"},"modified":"2025-09-19T01:13:57","modified_gmt":"2025-09-18T23:13:57","slug":"myternas-betydelse","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/artiklar\/myternas-betydelse\/","title":{"rendered":"Myternas betydelse"},"content":{"rendered":"

Vid dagens b\u00f6rjan, Sveriges Radio \u2022 2002-11-02
\n\"\"<\/strong><\/p>\n

[vinjettmusik \u2013 ur Svarta Jordens S\u00e5ng, av Per-Ulf Allmo och Styrbj\u00f6rn Bergelt]<\/i><\/p>\n

I begynnelsen var Ginnungagapet. Tomheten, ingentinget.
\nIn i detta ingenting sipprade ur Nifelhem, k\u00f6ldens rike i norr, en str\u00f6m av giftigt etter, och ur hettans rike i s\u00f6der, Muspelhem, sprang gnistor av f\u00f6rbr\u00e4nnande eld.
\nUr dessa tv\u00e5 t\u00e4rande element skapades liv.<\/p>\n

I Ginnungagap hopades den giftiga isen och rimfrosten till en enorm sovande rimfrostj\u00e4tte vid namn Ymer. Elden ur Muspelhem gav v\u00e4rme, och d\u00e4rmed liv till denna ofantliga urj\u00e4tte.
\nYmer fick sin n\u00e4ring fr\u00e5n den v\u00e4ldiga urkon Audhumbla, som n\u00e4rde honom med sin mj\u00f6lk, och hon fann sin n\u00e4ring genom att slicka p\u00e5 isiga saltstenar. Ur en av dessa saltstoder slickade hon fram urfadern Bure.
\nBure var far till Bor, som i sin tur var far till Oden och hans br\u00f6der H\u00f6ner och Lodur.<\/p>\n

Enligt sagan, s\u00e5 blev urj\u00e4tten Ymer dr\u00e4pt av Bors s\u00f6ner.
\nAv Ymers k\u00f6tt skapades jorden \u2013 skelett och t\u00e4nder blev till berg, klippor och stenar, och blodet blev till floder, sj\u00f6ar och hav. Av Ymers h\u00e5r skapade Bors s\u00f6ner gr\u00e4s, tr\u00e4d, buskar och all v\u00e4xtlighet p\u00e5 jorden. Oden tog sedan en rej\u00e4l grabbn\u00e4ve av gnistor ur Muspelhems eldfl\u00f6de, och kastade upp i himlavalvet \u2013 dessa blev till stj\u00e4rnor.
\nMen det var fortfarande Natt.
\nGudinnan Natt f\u00f6dde d\u00e5 en son \u2013 M\u00e5ne \u2013 samt en dotter \u2013 Sol. Slutligen fick hon ytterligare en son \u2013 Dag \u2013 s\u00e5 var skapelsen full\u00e4ndad.<\/p>\n

Men n\u00e5got saknades \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n

Oden och hans br\u00f6der fann vid en strand tv\u00e5 tr\u00e4dstammar.
\nDe d\u00f6pte stammarna till Ask och Embla, och p\u00e5b\u00f6rjade d\u00e4rmed sitt arbete med att omvandla dem till m\u00e4nniskor.
\nLodur gav dem sk\u00f6n gestalt, livskraft och r\u00f6relsef\u00f6rm\u00e5ga.
\nH\u00f6ner gav dem tanke, omd\u00f6me och vilja.
\nOden bl\u00e5ste sin ande i dem.<\/p>\n

S\u00e5 blev vi m\u00e4nniskor \u2013 \u00e4ven i den nordiska myten \u2013 skapelsens krona, den slutgiltiga pr\u00f6vningen f\u00f6r skapargudarna, gudarnas avbilder.<\/p>\n

Och p\u00e5 samma dramatiska s\u00e4tt som v\u00e4rlden skapades kommer den en g\u00e5ng att g\u00e5 under.
\nEn dag kommer Ragnar\u00f6k \u2013 d\u00e5 v\u00e4rldstr\u00e4det Yggdrasil faller, Gudar och demoner k\u00e4mpar med varandra och d\u00f6r.
\nS\u00e5 beskrivs det i myterna, sagorna, om v\u00e4rldens uppg\u00e5ng och fall, f\u00f6delse och d\u00f6d.<\/p>\n

\u2014\u2014-<\/p>\n

I dagens svenska spr\u00e5kbruk har vi tyv\u00e4rr f\u00f6rvanskat begreppet myt.
\nDet har kommit att betyda l\u00f6gn. \u201dDet d\u00e4r \u00e4r ju bara en myt\u201d.
\nMen det \u00e4r en felanv\u00e4ndning av ordet. Myterna \u00e4r ju de Stora Sagorna, de underbara ber\u00e4ttelserna om Livet. De St\u00f6rsta Sanningarna, inv\u00e4vda i fantastiska historier.<\/p>\n

Men dessa historier kr\u00e4ver mer av l\u00e4saren \u00e4n kv\u00e4llstidningar och deckare.
\nVi m\u00e5ste lyssna uppm\u00e4rksamt, h\u00f6ra nyanserna, variationerna, f\u00f6rst\u00e5 vad de egentligen handlar om.<\/p>\n

Handlar till exempel historien om Ragnar\u00f6k verkligen om v\u00e4rldens underg\u00e5ng?
\nKanske. Men den kan ocks\u00e5 beskriva en enskild individ i kris \u2013 alla de gamla gudarna och demonerna, tankesystemen, blockeringar och f\u00f6rutfattade meningar, id\u00e9er och m\u00e5l m\u00e5ste d\u00f6, och l\u00e4mna plats f\u00f6r nya, f\u00f6r en ny tid.<\/p>\n

Liv och Livtrasir \u2013 deras namn betyder \u201dlivet sj\u00e4lvt\u201d, och \u201dden som klamrar sig fast vid livet\u201d \u2013 \u00e4r de sista m\u00e4nniskorna i den gamla v\u00e4rlden, som ocks\u00e5 blir de f\u00f6rsta m\u00e4nniskorna i den nya v\u00e4rlden. De kan ocks\u00e5 symbolisera livslusten hos m\u00e4nniskan i kris.
\nDu g\u00e5r icke under om du identifierar dig med Liv och Livtrasir. Du ger inte upp.
\nDu g\u00e5r genom m\u00f6rkret tills det dagas, tills ljuset \u00e5terv\u00e4nder.
\nTill och med Solen blir slukad av Fenrisulven under Ragnar\u00f6k.
\nHoppet kan l\u00e4tt f\u00f6rsvinna.
\nMen se! Solen hann f\u00e5 en dotter innan hon slukades.<\/p>\n

Det handlar om tillit.
\nMyterna kan ge oss tillit.<\/p>\n

Det \u00e4r sp\u00e4nnande, hur lika vi \u00e4r, vi m\u00e4nniskor \u00f6ver hela v\u00e4rlden.
\n\u00d6verallt, i varje tid, varje kultur, har vi v\u00e5ra myter. Och \u00f6verallt liknar de varandra.<\/p>\n

Urj\u00e4tten som representerar de materiella grundelementen, och som blir \u201dbyggnadsmaterial\u201d, finns i flera skapelsemyter, d\u00e4ribland den urindiska.
\nS\u00e5v\u00e4l Tor som Oden, Tyr, Frej och Freja \u2013 alla finns de i andra kulturer. Med mindre skillnader i karakt\u00e4r, andra namn f\u00f6rst\u00e5s \u2013 men ofta mer lika varandra \u00e4n vi anar.
\nV\u00e5r Tor och Indiernas Indra har b\u00e5da r\u00f6tt sk\u00e4gg och en \u00e5skvigg som de kastar mot demoner och j\u00e4ttar \u2013 ett vapen som \u00e5terv\u00e4nder till Gudens hand.
\nS\u00e5 det finns mer som f\u00f6renar oss \u00e4n skiljer oss \u00e5t, vi m\u00e4nniskor fr\u00e5n hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

Och i de storslagna myterna speglar vi oss i Gudar och Gudinnor, och deras liv, karakt\u00e4rer och m\u00e5l. Vi ser att det inte \u00e4r s\u00e5 stor skillnad p\u00e5 Gudar och M\u00e4nniskor.
\nGudarna \u00e4r r\u00e4tt s\u00e5 m\u00e4nskliga \u2013 och vi m\u00e4nniskor kan vara\u2026 \u2013 r\u00e4tt s\u00e5 Gudomliga!<\/p>\n

Jag ska ge ett exempel p\u00e5 hur vi kan anv\u00e4nda oss av myterna f\u00f6r en djupare f\u00f6rst\u00e5else av oss sj\u00e4lva, och v\u00e5ra relationer till andra.
\nL\u00e4nge har tv\u00e5samhet, trohet och livsl\u00e5ngt \u00e4ktenskap varit obrytbart sakrament i v\u00e5rt samh\u00e4lle. Och \u00e4ven om det religi\u00f6sa trycket f\u00f6rsvunnit, lever mycket av den gamla moralen kvar. D\u00e4rf\u00f6r ser vi fortfarande skilsm\u00e4ssobarn som drabbade av n\u00e5got ont, trots att det gamla familjeidealet \u00e4r n\u00e5got vi i praktiken l\u00e4mnat bakom oss f\u00f6r l\u00e4nge sedan.<\/p>\n

Som motvikt till detta gamla om\u00f6jliga ideal kan det vara nyttigt att ta en titt p\u00e5 v\u00e5ra gamla Gudar och Gudinnor, i myterna. De har barn till h\u00f6ger och v\u00e4nster med alla m\u00f6jliga. De v\u00e4xer upp som fosterbarn med andra \u00e4n sina biologiska f\u00f6r\u00e4ldrar, gifter sig, skiljer sig, gifter om sig, har barn utanf\u00f6r \u00e4ktenskapet \u2013 allt i en salig r\u00f6ra.<\/p>\n

Och \u00e4nd\u00e5 verkar det inte som att de sj\u00e4lva tycker att det \u00e4r s\u00e5 r\u00f6rigt.
\nVad som h\u00e4nder \u00e4r att man breddar blodsbanden. \u00c4tten v\u00e4xer.
\nDet beh\u00f6ver allts\u00e5 inte vara d\u00e5ligt med plastpappor och halvsyskon.<\/p>\n

Oden, till exempel \u2013 han har barn med otaliga gudinnor, j\u00e4ttinnor och alvkvinnor \u2013 men bara ett barn \u2013 Balder \u2013 tillsammans med sin hustru Frigg.
\nTor \u00e4r Odens son med Jord \u2013 Frigga \u00e4r allts\u00e5 Tors plastmamma, och Balder \u00e4r hans halvbror.<\/p>\n

S\u00e5 kan vi ocks\u00e5 l\u00e4sa myterna, om vi vill.<\/p>\n

Men Gudar och Gudinnor \u00e4r inte bara myter, symboler, metaforer.
\nDe finns i verkligheten ocks\u00e5. Allihop. Och de har vandrat med oss m\u00e4nniskor, sida vid sida, sedan tidernas begynnelse. Vi skapar dem lika mycket som de skapar oss.
\nOch vi skapar oss sj\u00e4lva i m\u00f6tet med dem.<\/p>\n

Den starkaste m\u00e4nskliga upplevelsen \u00e4r Gudam\u00f6tet.
\nDet vi kan vinna ur b\u00f6nen, det sakrala samtalet, den direkta kontakten med Gudav\u00e4sen, \u00e4r den st\u00f6rsta kraften. Att inte lita f\u00f6r mycket till heliga skrifter och st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande pr\u00e4ster \u2013 att m\u00f6ta Gudarna och Gudinnorna ansikte mot ansikte.<\/p>\n

Den som sj\u00e4lv talar med Gudar och Gudinnor kan inte kuvas.
\nDen som sj\u00e4lv v\u00e4ljer, har makten \u00f6ver sitt liv, och l\u00e5ter ingen annan ta den.<\/p>\n

Vi har allt att vinna p\u00e5 att v\u00e4nda oss till tydliga Gudagestalter, att tala med dem direkt.
\nVi kan alla k\u00e4nna igen oss i Gudarna och Gudinnorna, Asarna och Vanerna.
\nVi kan samtala med dem och m\u00f6ta dem personligen, r\u00e5dfr\u00e5ga dem \u2013 och f\u00e5 svar.
\nOch n\u00e4r vi ser hur lika vi \u00e4r dem, och hur lika de \u00e4r oss \u2013 s\u00e5 kan vi se Gudamakt, Gudinnemakt, inom oss sj\u00e4lva.<\/p>\n

Med denna makt \u00e4r vi v\u00e4l rustade att m\u00f6ta verkligheten; Livet.<\/p>\n

[vinjettmusik \u2013 ur Svarta Jordens S\u00e5ng, av Per-Ulf Allmo och Styrbj\u00f6rn Bergelt]<\/i><\/p>\n

Carl Johan Rehbinder 2002<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"
\nTillbaka till Artiklar \u00bb<\/a><\/strong><\/p>\n

\"\"<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vid dagens b\u00f6rjan, Sveriges Radio \u2022 2002-11-02 [vinjettmusik \u2013 ur Svarta Jordens S\u00e5ng, av Per-Ulf Allmo och Styrbj\u00f6rn Bergelt] I begynnelsen var Ginnungagapet. Tomheten, ingentinget. In i detta ingenting sipprade ur Nifelhem, k\u00f6ldens rike i norr, en str\u00f6m av giftigt … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"sidebar-page.php","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-296","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/296","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=296"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/296\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":303,"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/296\/revisions\/303"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=296"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}