{"id":317,"date":"2025-09-19T02:04:40","date_gmt":"2025-09-19T00:04:40","guid":{"rendered":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/?page_id=317"},"modified":"2025-09-19T02:05:04","modified_gmt":"2025-09-19T00:05:04","slug":"om-doden","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/artiklar\/om-doden\/","title":{"rendered":"Om D\u00f6den"},"content":{"rendered":"

Vid dagens b\u00f6rjan, Sveriges Radio \u2022 2005-11-13
\n\"\"<\/strong><\/p>\n

Skriven f\u00f6r att l\u00e4sas i \u201dVid dagens b\u00f6rjan\u201d, Sveriges Radio P1, den 15 januari 2005 \u2013 blev inspelad, men refuserad i sista minuten och ersatt med en repris av ett annat program. S\u00e5 kan det g\u00e5.<\/b> Producenten \u00e4lskade texten, men flera p\u00e5 redaktionen fick kalla f\u00f6tter \u2013 eftersom jag talade om d\u00f6den, och d\u00e4rtill ur ett hedniskt perspektiv, bara n\u00e5gra veckor efter den stora tsunamin i Thailand i december 2004, som d\u00f6dade en stor m\u00e4ngd m\u00e4nniskor, d\u00e4ribland flera svenskar.
\nDet blev f\u00f6r jobbigt f\u00f6r redaktionen med \u00e4nnu en hednisk morgonandakt, helt enkelt. Inspelningen fick jag aldrig h\u00f6ra, men texten finns i alla fall kvar.<\/strong><\/p>\n

\n

Mycket tror vi h\u00e4r i v\u00e4rlden \u2013 men en sak vet vi alldeles s\u00e4kert. Och det \u00e4r att vi alla ska d\u00f6 \u2013 l\u00e4mna kroppen, fara till de s\u00e4lla jaktmarkerna, plocka ner skylten.
\nD\u00f6den \u00e4r en st\u00e4ndig f\u00f6ljeslagare p\u00e5 livets v\u00e4g.
\nOch n\u00e5nstans l\u00e4ngst bak i huvudet vet vi ju det \u2013 det finns alltid d\u00e4r, fast vi f\u00f6rtr\u00e4nger det f\u00f6r det mesta. Men i tider som dessa, n\u00e4r m\u00e5nga m\u00e4nniskor d\u00f6r samtidigt i naturkatastrofer, eller av andra spektakul\u00e4ra anledningar som flygkrascher, br\u00e4nder och liknande, blir vi s\u00e4rskilt p\u00e5minda om det \u2013 hur br\u00e4ckligt livet kan vara, hur st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande d\u00f6den \u00e4r, och hur of\u00f6ruts\u00e4gbart \u00f6det kan sl\u00e5.<\/p>\n

Intet ont anande firade vi jul \u2013 som vi gjort h\u00e4r i Norden i tusentals \u00e5r, f\u00f6r att gl\u00e4djerikt fira vintersolst\u00e5ndet, och ljusets \u00e5terv\u00e4ndande \u2013 och s\u00e5 som en ohygglig kontrast, antiklimax, sl\u00e5s vi av en fruktansv\u00e4rd katastrof, mitt i paradiset.
\nAtt det var s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor som dog samtidigt, och s\u00e5 m\u00e5nga unga som drabbades, s\u00e4tter ig\u00e5ng starka k\u00e4nslor. Man blir arg, ledsen, frustrerad.
\nOch alla dessa k\u00e4nslor m\u00e5ste naturligtvis f\u00e5 finnas, f\u00e5 komma till uttryck.
\nAlla k\u00e4nslor \u00e4r legala \u2013 det \u00e4r till\u00e5tet att k\u00e4nna.
\nOch s\u00e5 beh\u00f6ver vi f\u00f6rklaringar. Vi famlar, griper, m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5, m\u00e5ste ha en bild av vad som egentligen sker.<\/p>\n

D\u00f6den m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s ur tv\u00e5 synvinklar. Den ena ur den d\u00f6des, eller d\u00f6endes perspektiv. Om jag ska d\u00f6 s\u00e5 hj\u00e4lper det mig att ha en f\u00f6rest\u00e4llning om vad som ska h\u00e4nda sedan. Den andra synvinkeln \u00e4r de efterlevandes perspektiv, med den sorg det inneb\u00e4r att f\u00f6rlora n\u00e5gon.<\/p>\n

I alla tider har m\u00e4nniskor grubblat \u00f6ver, och haft mer eller mindre utstuderade f\u00f6rklaringar av d\u00f6den och efterlivet. Och detta ok\u00e4nda, vad som h\u00e4nder efter d\u00f6den, kommer f\u00f6rmodligen alltid vara ett mysterium \u2013 trosuppfattningar, id\u00e9er, f\u00f6rest\u00e4llningar bortom vetande. Men en sak verkar i alla fall en majoritet av m\u00e4nskligheten vara \u00f6verens om \u2013 p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt. Vi lever vidare. Vi slutar inte existera. Vi kanske omvandlas. Vi kanske f\u00f6ds igen.<\/p>\n

\u00c4ven i gammal nordisk tradition st\u00f6ter jag p\u00e5 detta t\u00e4nkande g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng.
\nN\u00e4r Balder d\u00f6r, till f\u00f6ljd av sitt h\u00f6gmod \u2013 vi vet att i alla myter s\u00e5 f\u00f6ljs \u00f6vertygelse om od\u00f6dlighet av s\u00e4ker d\u00f6d (t\u00e4nk p\u00e5 Akilles!) \u2013 s\u00e5 kommer Balder efter d\u00f6den till de paradisiska delarna av Helhem, d\u00f6dsriket, f\u00f6r att \u00e5ter komma tillbaka till v\u00e4rlden i Guld\u00e5ldern efter Ragnar\u00f6k.
\nInte ens Ragnar\u00f6k, underg\u00e5ngen, \u00e4r slutgiltig.
\nDet cykliska f\u00f6rloppet forts\u00e4tter, livet g\u00e5r vidare.
\nHistorierna om gudar och andra v\u00e4sen m\u00e5ste naturligtvis f\u00f6rst\u00e5s ur sin mytiska, symboliska betydelse, men det ber\u00e4ttas \u00e4ven om m\u00e4nniskor som \u00e5terf\u00f6ds, som t.ex. i kv\u00e4det om Helge Hundingsbane.
\nS\u00e5 det finns d\u00e4r. Sj\u00e4lavandringen, livet som forts\u00e4tter efter d\u00f6den.<\/p>\n

En g\u00e5ng om \u00e5ret g\u00e5r vi svenskar man ur huse och firar den urgamla ritualen att t\u00e4nda eldar f\u00f6r v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der, f\u00f6rm\u00f6drar och andra n\u00e4ra anf\u00f6rvanter som d\u00f6tt \u2013 Allhelgona. Varje \u00e5r \u00e5ker jag och min familj till Skogskyrkog\u00e5rden f\u00f6r att delta i denna folkliga rit, som brukar vara oerh\u00f6rt vacker och st\u00e4mningsfull, med tusentals lyktor och andra ljus \u00f6verallt. Och s\u00e5 s\u00e4nder vi en tanke till de som l\u00e4mnat oss.<\/p>\n

En h\u00f6st f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan \u00e5kte jag dit med min d\u00e5 8-\u00e5riga dotter. Vi t\u00e4nde ljus f\u00f6r morfar, och en kompis mamma som d\u00f6tt. Och s\u00e5 pratade hon och jag om livet och d\u00f6den, p\u00e5 det enkla och sj\u00e4lvklara s\u00e4tt som man kan prata med en liten 8-\u00e5ring om d\u00f6den \u00ac- att man inte kan veta s\u00e4kert vad som h\u00e4nder sen, men att alla m\u00e4nniskor nog finns kvar p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u2013 s\u00e5 l\u00e4nge vi minns dem. D\u00e4rf\u00f6r finns morfar fortfarande \u2013 s\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nder vi ljus f\u00f6r honom, \u00e5tminstone en g\u00e5ng om \u00e5ret.<\/p>\n

Men det jag upplever som en av de viktigaste aspekterna av en hednisk syn p\u00e5 livet och d\u00f6den, \u00e4r att vi fokuserar v\u00e4ldigt mycket p\u00e5 livet h\u00e4r och nu, det gudomliga i allt levande, att man kan tala med gudamakterna h\u00e4r och nu, utan att beh\u00f6va v\u00e4nta tills jordelivet n\u00e5tt sitt slut \u2013 att det som h\u00e4nder f\u00f6re d\u00f6den faktiskt \u00e4r viktigare \u00e4n det som h\u00e4nder sedan \u2013 medan t.ex. m\u00e5nga \u00f6sterl\u00e4ndska religioner ofta starkt riktar in sig p\u00e5 det som skall h\u00e4nda efter d\u00f6den, och allt det vi g\u00f6r h\u00e4r \u00e4r underordnat denna t\u00e4nkta framtid. Den hedniska attityden \u00e4r med andra ord just att leva i nuet, att vara n\u00e4rvarande i sitt liv \u2013 f\u00f6r sig sj\u00e4lv och andra, med respekt f\u00f6r balans i naturen och mellan individer.<\/p>\n

Att leva ett liv med stolthet och heder \u2013 det kan vara b\u00e4ttre att d\u00f6 st\u00e5ende \u00e4n att leva p\u00e5 kn\u00e4. D\u00f6den \u00e4r inte alltid det v\u00e4rsta. Det h\u00e4nder ofta att m\u00e4nniskor riskerar, eller t.o.m. offrar sina liv f\u00f6r att r\u00e4dda andra \u2013 av instinkt, av medk\u00e4nsla och k\u00e4rlek.
\nDet som inte \u00e4r v\u00e4rt att d\u00f6 f\u00f6r, \u00e4r kanske inte heller v\u00e4rt att leva f\u00f6r.<\/p>\n

Det \u00e4r ofta v\u00e4ldigt l\u00e4tt att uttrycka sitt missn\u00f6je \u2013 men s\u00e5 sv\u00e5rt att s\u00e4ga en s\u00e5 enkel sak som \u201djag \u00e4lskar dig\u201d. Fast det kanske egentligen \u00e4r det vi vill, och beh\u00f6ver s\u00e4ga.
\nDet nakna, \u00e4rliga och fullkomligt n\u00e4rvarande m\u00f6tet mellan m\u00e4nniskor \u00e4r heligt.
\nVi blir m\u00e4nniskor i m\u00f6tet med andra m\u00e4nniskor.<\/p>\n

Det s\u00e4gs ofta att vi m\u00e4nniskor lever som om vi levde f\u00f6r evigt.
\nMen jag tror inte att det \u00e4r sant. Vi lever inte s\u00e5. D\u00e4remot \u00e4r det m\u00e5nga som lever v\u00e4ldigt statiskt \u2013 som om ingenting n\u00e5gonsin f\u00f6r\u00e4ndras. All f\u00f6r\u00e4ndring kommer \u2013 sen.
\nOch n\u00e4r f\u00f6r\u00e4ndringen drabbar oss, s\u00e5 vet vi inte vad vi ska ta oss till.
\nMen allting f\u00f6r\u00e4ndras. Hela tiden. Det \u00e4r det enda vi kan vara s\u00e4kra p\u00e5.<\/p>\n

S\u00e5 ta tillf\u00e4llet i akt \u2013 lev nu.
\nSe inte livet som en transportstr\u00e4cka till n\u00e5got som skall h\u00e4nda sen.
\nSkjut inte upp till morgondagen.
\nNjut av livet, lev i k\u00e4rlek, skapa det du vill skapa \u2013 nu.
\nS\u00e4g det som ska s\u00e4gas, och g\u00f6r det som skall g\u00f6ras \u2013 nu.
\nF\u00f6r i morgon kan du vara d\u00f6d. S\u00e5 enkelt \u00e4r det.<\/p>\n

Carl Johan Rehbinder 2005<\/strong><\/p>\n

\"\"
\nTillbaka till Artiklar \u00bb<\/a><\/strong><\/p>\n

\"\"<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vid dagens b\u00f6rjan, Sveriges Radio \u2022 2005-11-13 Skriven f\u00f6r att l\u00e4sas i \u201dVid dagens b\u00f6rjan\u201d, Sveriges Radio P1, den 15 januari 2005 \u2013 blev inspelad, men refuserad i sista minuten och ersatt med en repris av ett annat program. S\u00e5 … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":19,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"sidebar-page.php","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-317","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/317","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=317"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/317\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":318,"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/317\/revisions\/318"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/19"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/carljohanrehbinder.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=317"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}