MacWorld 1995
Min gamla mamma, 55 år, har fått en sjuttonveckors multimediakurs på Macmeckarna. Min gamla teknikfientliga mamma, som hatar telefonsvarare, och vars hem innehåller ett fåtal tekniska saker varav hälften är trasiga och oanvända sen flera år tillbaka, har plötsligt börjat svänga sig med termer som gigabyte, cache-minne, multi-media, nät, web-sidor och annat.
Min gamla språkvårdande mamma som arbetat med litteratur i hela sitt yrkesverksamma liv har plötsligt börjat tala väldigt konstigt. Hon ”sejvar”, ”pejstar”, ”erejsar”, och ”lejblar”, och har drabbats av flera symptom på en hacker. Men en hacker har, i alla fall enligt min världsbild, alltid varit en finnig fjortonårig pojke med hög IQ och tjocka glasögon, inte en mogen dam med akademisk utbildning.
Men det som är mest knäckande är att hon plötsligt vet mycket mer om datorer än jag. Jag är Macintoshanvändare sedan ett par år tillbaka, och har känt mig så ball och ”High Tech”, och ”man måste ju behärska den moderna tekniken, annars är man körd på arbetsmarknaden”, med ett lagom självdramatiserande darr på rösten, och en lätt självgod ton av att jag minsann tar ansvar för framtiden till skillnad från andra. Och så kommer hon då, gamla mamma, och bara kör över mig. Och medan hon gör det så är hon dessutom så där obehagligt överlägset hjälpsam. ”Om du ska öka på minnet med simmar, så kan jag hjälpa dig att sätta in dem”, eller ”Men Calle lille, har du inget modem?!”.
Vad gör man? Det är som att bli frånsprungen i löpning av en människa som rimligtvis borde komma långt på efterkälken. Enligt det rådande klimatet på arbetsmarknaden anses datorkompetens alltmer oumbärligt. Så nu har jag anmält mig till en vidareutbildning. Man får inte låta gamlingarna få för stort försprång – det är inte bra för självförtroendet.
Skämt åsido, så finns det hopp för en massa människor som kanske tror att de är slut vid 50, när medelålders damer som min mamma och andra i samma situation kan lära sig det här lika bra som vilken finnig fjortonåring som helst, men med den skillnaden att de äldre har en helt annan yrkeserfarenhet och mognad, och därför också en klarare målmedvetenhet i hur de ska använda sina nya kunskaper.
Så mitt budskap med detta kåseri är ”Ropen skalla, Multimediautbildning åt alla”. Loppet är inte kört – även om du råkar ha fyllt fyrtio, eller mer.
