2025-12-21
Igår kväll tittade vi – jag. min kära hustru Jennie och vår dotter Disa, 12 år – på en film som enligt upphovsmakarna INTE är en julfilm, men som fått bli det ändå, eftersom den utspelar sig i juletid – DIE HARD (från 1988). Det är fortfarande en alldeles fantastiskt bra film, vilken tid på året man än ser den.
I genren actionfilm finns det ett väldigt tydligt Före Die Hard och Efter Die Hard. Den ändrade hela idén om hur en actionrulle ska se ut. Före Die Hard skulle actionhjältar vara extremt muskulösa, gärna som Sylvester Stallone eller Arnold Schwarzenegger, fåordiga och extremt välbeväpnade med jättestora skjutvapen, gravallvarliga (absolut inte komiska). Men så kom Die Hard, och hela genren förändrades som i ett trollslag.
Die Hard är både jättespännande och fantastiskt rolig. Varenda scen innehåller intressanta interaktioner mellan rollfigurerna, och filmen ger alltid lite mer än man vågar hoppas. Trots (eller kanske just för) att jag har sett denna film säkert tio gånger genom åren, skrattar jag högt, och glömmer att andas, på helspänn. Jag vet vad som ska hända, men fångas av den fenomenalt gestaltade berättelsen. Bruce Willis är helt enastående som New York-polisen John McClane på besök i LA, och Alan Rickman är fullkomligt briljant som superskurk. Därtill finns det flera sidokaraktärer som fyller sina roller med både humor, medkänsla och handlingskraft. Om du inte har sett denna film – se den. Och har du sett den – se den igen.
Jag vill också nämna att de tre uppföljarna är riktigt bra filmer också. Särskilt trean och fyran, men tvåan är också sevärd (samt att den också utspelar sig runt jul, så den funkar också som julfilm). Sen gjorde man en femte, men den vill jag verkligen avråda från, för den är verkligen fruktansvärt dålig. Inte ens i närheten av de första fyra filmerna. Och sen blev det inte fler, av förklarliga skäl.
*********************************
Annars är min favorit bland julfilmer Bad Santa (från 2003), med Billy-Bob Thornton. Alla är mer eller mindre arga och disharmoniska, men på ett väldigt underhållande sätt, och det kan nog faktiskt vara så att det yttras fler svordomar i den här filmen än i Scarface. Definitivt är det den julfilm som har högsta frekvensen av svordomar, utskällningar, fylla och allmänna otrevligheter. Och man skrattar – ofta.
Billy-Bob Thornton spelar en cynisk, bitter, alkoholiserad och argsint man som varje jul tar jobb som jultomte på varuhus, tillsammans med en kortväxt, tämligen grinig svart man som spelar tomtens lilla hjälpreda. Fast egentligen är deras avsikt att råna varje varuhus de jobbar i, efter stängningsdags. Kort sagt en vansinnigt rolig film.
*********************************
Jag hittade därtill för några år sedan en norsk TV-serie som faktiskt är riktigt rolig – den norska serien Hjem til jul (Home for Christmas), som nu också har kommit i en andra säsong. Jag skrattar mig fördärvad, och inser att norsk filmindustri slår den svenska med hästlängder vad gäller komedi.
Min första kärlek vad gäller norska komedier är serien DAG, något av det roligaste jag har sett i hela mitt liv – men nu finns alltså även Hjem til jul med på favoritlistan. Det är dråplig situationskomik, ett briljant manus med fantastiska situationer, den ena mer pinsam än den andra, men alltid med kärlek och empati.
*********************************
En film ni INTE ska se, är En underbar jävla jul (från 2015), med Robert Gustafsson, Helena Bergström (som också regisserat) m.fl. Det låter ju som att det skulle kunna vara en kul film, och jag hade därtill läst en positiv recension – men den var bland det sämsta jag har sett på år och dag. En riktig skitfilm av sämsta sort.
Till att börja med – jag skrattade inte en enda gång under hela filmen. Men… skratt är väl ändå det minsta man kan förvänta sig av en komedi?
Därtill är denna film en veritabel orgie i svenskt kissnödig politisk korrekthet, med lagom mängd HBTQXYZÅÄÖ-värderingar, lagom många invandrare, som förstås alltid är roligare och mer frisinnade och öppna än de ördomsfulla och tråkiga svenskarna. Alla är antingen arga, rädda eller nervösa, och den tänkta situationskomiken lämnar aldrig det deprimerande lidandet.
Det är helt enkelt ett riktigt uselt manus, fullt med klichéer och osannolika scenarion. Alla mår dåligt, och ingen har skoj – inte vi som tittar heller. Och det kallar man komedi.
Det är sorgligt att svensk film kan vara så usel, att man inte ens kan skapa en komedi som man får skratta lite åt. Nej, så roligt ska vi inte ha det. Kort sagt – en värdelös film som jag absolut inte rekommenderar.
*********************************
Se Bad Santa istället. Eller Die Hard (även om den officiellt inte är en julfilm). Eller den norska serien Hjem til jul (om ni hittar den).
GOD JUL!
Carl Johan Rehbinder 2025
